Midnattssol i Tavvaätno

Resan till Lappland blev en riktig succé. Stor harr och kanonväder bäddade för en skön vecka i sandåslandet i norr.

Tisdagen kom som vi hade väntat på. Äntligen skulle vi få fara upp till det legendariska sandåslandet längst upp i norr. Resans slutmål var Tavvaätno, den ena av två älvar som senare bildar Lainioälven.

Efter en skaplig promenad på tre timmar över kalfjället med full packning så vek vi av ner till vänster när man ser korset Råstoätno/Tavvaätno långt bort i fjärran. Man blev lite tårögd när man såg himlen och solen spegla sig i Tavvaätnos spegelblanka vatten. Poolen där vi slog upp våran tipi ligger strax ovanför den sista forsnacken innan älven rinner ut i lugnflytet ner mot Råsto och Lainio. Ett perfekt läge skulle det visa sig.

Första dagen så gick vi mest runt och förundrades över att det var så lite vak. Som sig bör så började vi därför med lite haröron bara för att testa huggvilligheten hos harren men inte ett liv i varken poolen eller forsen. Efter en stund så ropar Henrik att han har hugg på en torr superpuppa och landar resans första harr. Då åkte torris-asken fram och så kom vi på att det var torrflugor dom ville ha. Kan säga att 95% av all harr som landades denna vecka tog på torrt.

Så flöt veckan på och torrfluga huggandet bara fortsatte. Man landade tre/fyra stycken harrar sen gick man upp och satte sig i några timmar och bara njöt av tystnaden. Både jag och Henrik tog PB på torrfluga/harr, den största fick författaren som mätte ca: 54cm å Henrik var inte lång efter. Marcus var den enda som lyckades lura två supergranna öringar i poolen precis framför tältet. Även om den massiva kläckningen uteblev så kom det några sländor och hälsade på i tältet.

På lördagen var det dags att packa ihop och säga farväl till den vackraste syn som har nått mina ögon på väldigt länge. Vi sa adjö till Tavvaätno och med en känsla av ödmjukhet över att hon tog emot oss så väl så tog vi promenaden tillbaka till bilen för en resa söderut men en bit av våra hjärtan kommer alltid att finnas kvar i sandåslandet. Minnena avlöser varandra när jag skriver detta och med en tår stänger vi till dörren för den här resan. Tack Tavvaätno för att vi fick vara vid din sida. Och nu börjar resan med att lära våra barn hur värdefull den svenska fjällvärlden är.

Skitfiske på er kamrater och visa vördnad för våran natur.